Per Morberg

Jag är känslig
- inte arg eller tuff

Tv-kocken Per Morbergs varumärke har blivit en miljonindustri och säljer allt från kokböcker till viner och jaktkläder. Men om han hade fått huvudrollen när han provfilmade för Milleniumfilmerna hade han varit Hollywoodskådis enligt honom själv. Möt en av våra starkaste tv-personligheter där han som vanligt rör om i grytan och vägrar vara "PK".

I din senaste bok ”Morberg: så gott som grön” hamnar grönsakerna i fokus och det blir en mer vegetarisk kokbok. Hur kommer det temat sig och vad har hänt med den macho köttkocken Per Morberg?
– Jag har alltid tyckt om grönsaker så för mig är det inte antingen eller. En grön bok är en uppmaning till alla dem som inte vågar försöka. Det finns en köttbit med. Jag har gjort boken med humor för att inte vara så förbaskat ”PK”!

Du har rört om i grytan förr, inte minst när det gäller matlagning i tv. Är boken ett sätt att ge vegetarisk matlagning en ny dimension?
– Snarare att avdramatisera och göra grön mat till ett lättsammare och tillgängligare alternativ.

Vilken respons har du fått för den här gröna kokboken?
– Jag vet inte ännu. Mina vänner som läst och bläddrat har naturligtvis tyckt om den. Hur allmänheten tar emot den återstår att se.

Utöver att laga mat, jaga och fiska i tv samt skriva kokböcker, så jobbar du med viner, öl, husgeråd, jaktkläder med mera. Hinner du med att vara det du en gång blev känd för, skådespelare?
– Hinner gör jag, men jag har ännu inte fått ett tillräckligt attraktivt erbjudande. Jag väntar med spänning!

Vad krävs för att bygga ett så starkt varumärke kring sitt namn som du har gjort?
– En stark personlighet och en jävla massa arbete.

När du lagar mat i tv har du ett färgstarkt språk och du ger intryck av att vara burdus och aggressiv. Är du privat en person som ber folk dra åt helvete eller är det vi ser på tv bara skådespeleri?
– Det är skådespeleri. Men jag spelar mig själv.

Något som kanske inte så många känner till är att du itonåren har varit både svensk och skandinavisk mästare i judo, samt har ett EM-brons i sporten. Varför fortsatte du inte den karriären när det uppenbarligen gick väldigt bra?
– Jag skadade mig och kunde inte träna lika hårt som tidigare.

Du är utbildad kock i grunden och har jobbat på flera kändiskrogar. Därifrån till att bli skådespelare, hur kom det sig?
– Har berättat detta ett par gånger i olika sammanhang. Fick en förfrågan av Roman Polanski att göra en bärande roll som långt senare blev av, men då var jag redan för gammal. Det fick mig att börja tänka i de banorna. Jag satte upp lite teater med min gode vän Michael Druker och sökte sen scenskolan. På det sättet kom jag in på teater.

Finns det i grunden en stark konstnärlig ådra hos dig som tar sig olika uttryck?
– Absolut. Egentligen tror jag det finns ett behov hos oss människor att kommunicera och manifestera oss genom att rita, dansa, sjunga eller vad som passar var och en.

Har du fler konstnärliga ådror än de vi känner till?
– Jag gillar att dansa och sticka. Önskar att jag kunde sjunga.

Du är klädsnobb, framförallt när det gäller jaktkläder. Varför är rätt klädstil både till vardags och i skogen så viktigt?
– Det är också ett konstnärligt uttryck. Jag tycker om att klä mig så att jag kan känna mig tillfreds med vem jag är och hur jag presenterar mig. Att ta hand om sig själv är att hedra både sig själv och sin omvärld. Sen kan jag tycka att vi ska göra det med respekt – inte operera, tatuera eller göra hål i skinnet på oss. Men det får var och en göra som den vill naturligtvis.

Är du alltid välklädd?
– Ibland skrotar jag runt som en luffare.

Vilken jakttrofé är du mest stolt över?
– Jag har hela huset fullt av troféer men egentligen tycker jag att det är lite fånigt med alla dessa troféer. Jag har mest antiloper och horn av svenska hjortdjur. Varje trofé har sin historia, till exempel en älg som jag sköt i Norrland. Jag var ute med ett tv-team och vi skulle åka tillbaka till Stockholm för det började bli mörkt. Vi skulle precis dra till flyget när vår hund gav ståndskall på håll. Min kompis – en samisk gentleman – och jag började gå på skallet samtidigt som det var ett tjat utan dess like från tv-folket om att jag måste vända och avsluta. Jag sa till dem att jag skulle avsluta då jag gått på skallet. Ville de åka så var det okej. Jag tar mig hem på egen hand, sa jag. Filmgubben hängde på, och jag sköt en älg. Hornen hänger på mitt kontor och historien rullar igång då jag ser dem.

Att göra intervjuer är något som du egentligen hatar har jag läst. Varför tycker du så, uppmärksamhet bidrar väl till att ge skjuts åt ditt varumärke?
– Intervjuer är kring min person medan jag tycker man ska fokusera på det jag gör. Det är en sjuk fixering vid så kallade kändisar. Vi är alla människor. Idag kan man bli känd för vad som helst, vilka dumheter man gör eller vilka man umgås med eller annat oväsentligt.

För ganska exakt 25 år sedan började tittarsuccén Rederiet sändas på SVT, serien hade bortåt två miljoner tittare. Du kom in efter ett par år som den psykopatiske maskinchefen Viggo Strieber och fick ditt stora genombrott som skådespelare. Men i Sommar P1 för några år sedan sa du att du skämdes över att ha varit med i serien eftersom det var en såpa. Var går då gränsen för vad som är seriöst skådespeleri?
– Det får var och en avgöra. Jag utbildade mig och ville arbeta seriöst i ett sammanhang med bra manus, repetition och duktiga regissörer. Gärna film där bildspråket är skickligt och vackert. Istället fick jag göra mitt bästa i ett snabbproducerat och snabbskrivet sammanhang. Fick skriva om alla mina repliker och jag gjorde en grundlig research av min rollkaraktär, det var inte det jag drömde om att göra.

Vilken karaktär är du mest nöjd med i din skådespelarkarriär?
– Molina i Spindelkvinnans kyss.

Jag har fått för mig att det i vissa skådespelarkretsar inte är ”fint” att sälja sitt namn till kommersiell verksamhet. Innebär det att dina skådespelarkollegor tittar snett på dig när varumärket Per Morberg har blivit en miljonindustri?
– Det finns det säkert de som gör. Alla har åsikter om allt och avund är en stark drivkraft, men mest en destruktiv energi som slår mot en själv. Att leva som skådespelare på en teater är inte fett utan ett slitsamt arbete. Jag är glad att jag kan välja.

När du började med ”Vad blir det för mat?” upplevdes det som att du ville får bort det ”puttenuttiga” i de traditionella matlagningsprogrammen och in med det råare vardagsslitet i köket där svetten rann ur pannan och där du höftade till i stället för att stå med decilitermåtten och mäta. Var det för att göra bra tv, eller är det sådan du är när du lagar mat?
– De som jobbat i ett kök under lunchrusningen eller middagssittningar vet att då jobbar man. Skådespelaren i mig vill gestalta det som det är antar jag. Det är inget jag ens tänker på.

Finns det enligt dig något generellt recept för att bli en bra kock eller för att lära sig laga bra mat hemma i köket?
– Råvaran råvaran råvaran! Våga försöka och hedra dig själv när du lagar och serverar mat.

Slutligen, det har skrivits mycket om dig. Finns det någon fråga som du skulle vilja få, men aldrig har fått? Ställ i så fall den till dig själv och svara på den. Hur kommer det sig att du är så kul?
– För att jag är speciell!

FAKTA OM PER MORBERG
Född: I Stockholm 1960.
Uppvuxen: Hökarängen.
Bor: Tullgarn.
Familj: Hustrun Inese, fem döttrar, två bonusbarnbarn
Känd som: Skådespelare, tv-kock, kokboksförfattare, jägare med mera.
Fritidsintressen: Jakt och svarvning.
Sådan är jag som person: Depressiv.
En vanlig missuppfattning om mig: Att jag är arg eller tuff – jag är känslig.
Egenskap jag uppskattar hoa andra människor: Att de gillar mig.
Egenskaper hos andra människor som gör mig arg: Att de inte gillar mig.
Sveriges bästa skådespelare enligt mig: Jag själv!
Sveriges bästa kock enligt mig: Mattias Dahlgren.
Vill du veta mer om Per Morberg, besök hans hemsida: www.morberg.com eller på Facebook: www.facebook.com/permorberg/

GOTT SOM GRÖN
I hela mitt liv har jag älskat att laga och äta god mat. Jag har massvis med kunskap om bra och dålig mat, men tycker ändå att det kan vara svårt att alltid välja rätt. Ibland slänger jag i mig en hamburgare och en cola i all hast och ibland däckar jag i soffan med öl och chips. I huvudet snurrar frågor om alternativ. Närodlat, ekologiskt, giftfritt, hormonfritt, färgfritt, sockerfritt, glutenfritt, laktosfritt etc. Listan kan göras oändlig.
Jag har valt att ha ett fåtal principer som är viktiga för mig. Om jag äter kött vill jag veta var det kommer ifrån. Jag äter inte hormonstinn, massproducerad fågel och jag undviker odlad lax. Därför blir det som tidigare varit tillbehör grönsakerna allt viktigare för mig. Att ta en promenad till skogsbacken för att nypa de första späda nässlorna och sedan koka en ljuvlig soppa. Att sedan få avnjuta den på verandan medan fåglarna kvittrar. Då känns det lätt att leva och välja det som både kropp och själ mår bra av.
I den här boken har jag samlat en mängd recept där det gröna dominerar. Jag vill visa att det finns många alternativ till de traditionella tunga kötträtterna. Jag vill inspirera dig till ett grönare liv än vanligt.
Per Morberg

HITTILLS UTGIVA BÖCKER:
Morberg: så gott som grön (den senaste)
Morberg: maten, drycken och konsten att kombinera.
Morberg: lagar husmanskost.
Morberg: firar jul.
Morberg: grillar.
Morberg: jagar och lagar.
Morberg. Grogg, drinkars och cocktails.
Morberg: scenen, livet och konsten att laga mat.
Morberg: Den stora matresan (ljudbok).

Text: Mikael Svensson

« Gå tillbaka

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår