Jens Lapidus

Skrivandet började som självterapi

Med "Top Dogg" avslutar Jens Lapidus trilogin med de omaka huvudkaraktärerna Emelie och Teddy. De som läst VIP-rummet och STHLM Delete får äntligen veta sanningen om den kriminella gruppering som lurat i bakgrunden. För Jens Lapidus blir det också debutromanen som författare på heltid. I den här intervjun berättar han bland annat om att författarskapet från början bara var självterapi och hur han hittat den där speciella tonen i sitt berättarspråk.

Du slutade som advokat vid årsskiftet för att vara författare på heltid, var det ett svårt beslut?
– Jag har funderat på det länge och bestämde mig äntligen för att ta steget. Hittills har det varit så mycket arbete med min nya bok att jag ändå inte har tänkt på saknaden efter advokatjobbet de här månaderna. När boken är släppt blir det också en del resor och arbete med PR. Samtidigt gör jag en tv-serie, ”Advokaten”, där jag Hans Rosenfeldt (som skrivit ”Bron”) och Michael Hjort ligger bakom idén. Det är även en del annat på gång.

Din nya kriminalroman ”Top Dogg” kommer i juni. Hur känns det inför boksläppet?
– Det känns bra och den sista handpåläggningen är strax klar.

Är du en sådan som sitter och filar in i det sista, eller är du strukturerad och har allt klart i god tid?
– Av någon anledning blir det alltid så att jag sitter och filar in i det sista. Jag stryker eller lägger till ett kommatecken, ändrar ett ord och så vidare. Även om allt i själva handlingen är klart sedan ett par månader tillbaka, finns det alltid saker som jag vill slipa till och förbättra. Jag är en perfektionist som inte vill släppa ifrån mig något som jag inte är helt nöjd med.

Kan du säga något om vad titeln anspelar på?
– Precis som i VIP-rummet och STHLM Delete, och min övriga böcker också, är titeln något som går igen på ett eller annat sätt i boken. Top Dogg syftar på olika drivkrafter hos människor. Vi strävar efter att komma någonstans, att vara herre på täppan. Det kan vara allt från en kille som vill bli gangsterboss till en ung kvinna som vill vara populär i sin vänkrets.

Huvudkaraktärerna är, precis om i VIP-rummet och STHLM Delete, en ung och karriärsugen advokatkvinna inom affärsjuridik, Emelie, och en jämngammal kåkfarare, Teddy. Normalt skulle de aldrig träffats. Hur tänkte du när du skrev ett manus där dessa båda motpoler ska samarbeta?
– Jag söker dynamiken i möten mellan människor som har olika bakgrund och olika förutsättningar. Spänningen i att få dem att samarbeta har jag också hämtat från amerikanska deckare, tv-serier och författare som till exempel Dennis Lehane.

"Top Dogg", blir det den sista boken där Emelie och Teddy är huvudkaraktärerna?
– Det blir den sista i den här trilogin. Men jag säger inte farväl till dem, utan de kan mycket väl återkomma någon gång i framtiden. Jag tycker om de här karaktärerna.

Hur kom det sig att du blev författare?
– Jag har alltid varit intresserad av språket och det var också anledningen till att jag valde juristlinjen för tjugo år sedan. Språket är juristens främsta verktyg. Själva författarskapet började mer av en slump när jag tjänstgjorde i Sollentuna tingsrätt och fick en inblick i ett Sverige som jag aldrig närmat mig tidigare. Jag kände att jag var tvungen att bearbeta detta och få det ur mig, vilket resulterade i att jag skrev av mig det om kvällarna som en slags självterapi. Till slut hade jag skrivit så mycket att jag kunde sammanfoga de olika delarna till en roman, Snabba cash. Men det fanns från början aldrig någon uttalad ambition att bli författare, utan det kom ur min självterapi.

Är verkligheten i den undre världen så rå som du beskriver den i böckerna?
– Både ja och nej. Jag plockar ihop sådant som hänt och ibland vrider jag det ett varv till för att det ska bli bra fiction. Men i verkligheten finns så mycket galet att jag inte kan ta med det i mina böcker. Läsarna skulle helt enkelt inte tro att det är sant.

Finns någon av dina karaktärer i verkligheten, eller är alla skapade?
– Karaktärerna är en blandning av olika personer, idéer jag plockar från tv-serier, andra kriminalromaner med mera. Det blir ett collage av det som är verkligt och mina egna fantasier. Många av karaktärerna har jag levt med i flera år och de har blivit som goda vänner för mig.

Dina böcker har sålts i mer än 30 länder. Vad är det i den svenska kriminalgenren som kittlar läsaren tror du?
– På en presskonferens utomlands fick jag en gång frågan om varför skandinaviska deckare är så populära. Min tes är att Sverige utåt uppfattas som ett tryggt och lugnt land. När ond bråd död inträffar mitt i det lugna och trygga blir det mer spännande jämfört med om det händer i Mexiko City, Kapstaden eller andra platser som är förknippade med våld och kriminalitet.

Läses dina böcker av kriminella?
– Det finns ingen statistik på det, men under många år har mina böcker varit bland de mest lånade på våra fängelser. Jag får också brev från interner som skriver att min bok är den första de läst. Det är väl roligt att de upptäcker litteraturen och börjar läsa böcker. Vid en föreläsning jag hade reste sig en polis upp och sa att varje gång de gör husrannsakan så hittade de alltid två saker; en poster av Al Pacino som skurken Tony i Scarface och så någon av mina böcker. Det var kritik mot att jag romantiserar det kriminella livet.

Gör du det?
– Jag tycker inte att jag ger någon romantisk bild av att var yrkeskriminell. Böckerna präglas ju av rädsla, dåliga relationer och att man åker in i fängelse. Tar vi min senaste bok så är inte Emelie och Teddy kriminella, det är bara Teddys systerson Nikola som tillhör den världen av karaktärerna.

Ditt suggestiva och snabba språk, med mycket slang, är speciellt. Hur har du hittat det?
– Jag har ett intresse för språk som också gjort mig nyfiken. Jag har stora öron och lyssnar ibland mer på hur människor pratar, än på vad det är de säger. Som advokat fick jag mycket gratis när jag satt i dagar och gick igenom polisens avlyssnade samtal. Där fick jag mycket inspiration kring ordval och syntaxer i mitt skrivande. Men det gäller också att filtrera, samt att kunna tona upp och tona ner. Du kan inte skriva ”fuck you”, eller ”fucking”, i var och varannan mening. Tidigare lyssnade jag även mycket på rapp-gruppen The Latin Kings och har där fått en del språklig inspiration.

Har du några författarförebilder?
– Ja, självklart. James Ellroy, Dennis Lehane, Don Winslow och Lena Andersson är några.

Du har även skrivit noveller, beskriv skillnaden mot kriminalromaner?
– Det är två olika format och därmed stor skillnad. I novellen måste du hitta den dramaturgiska bågen i kortform och du kan inte använda så mycket ord som i romanen.

Har du i framtiden planer på att ge dig in på andra områden i ditt författarskap?
– I nuläget jag inga konkreta planer, men omöjligt är det absolut inte. Hela mitt författarskap bygger på att experimentera och bryta mot konventioner. I Snabba cash vände jag på byggstenarna och gjorde tvärtom mot vad som är normalt när man skriver en deckare. Jag vill undvika färdiga koncept, vilket är det som gör det så kul att skriva.

Vad har en känd kriminalförfattare för extravaganser i livet?
– Inte så många vad jag kan komma på. Böckerna har gett mig och min familj ekonomisk trygghet. Vi reser kanske lite oftare än tidigare.

Vilket är det allvarligaste brottet som du själv har begått?
– Jag har fått den frågan några gånger och valt att aldrig svara på den. Jag gör det inte nu heller.

Du blev för några år sedan utsedd till Sveriges mest välklädde man. Innebär det att du är fåfäng?
– Lagom fåfäng i så fall. Nej, det där kom väl sig mest av att jag vid intervjutillfällen kom direkt från advokatbyrån och var då självklart klädd som de flesta advokater är. Det blev tydligen en överraskning för journalisterna som började alla reportage med att ”han kommer välklädd” eller ”han är oklanderligt klädd”. Jag har inte kostym och slips när jag sitter och skriver, utan betydligt ledigare kläder.

Blir ”Top Dogg” din största succé hittills?
– Det tror jag!

SÅ HÄR SKRIVER FÖRLAGET WAHLSTRÖM & WIDSTRAND OM ”TOP DOGG”:
Ett nätverk med förgreningar i samhällets toppskikt har i decennier utnyttjat unga flickor. Varje försök att komma åt de skyldiga har stoppats med brutal effektivitet. I den tredje boken om de motvilliga parhästarna Teddy och Emelie, ex-gangstern och advokaten, blir läget akut. Polisen har tillsatt en specialgrupp för att ta reda på vilka som ingår i nätverket, men ändå tas våldet till nya nivåer. Och när någon med extrema metoder vill röja Teddy och Emelie ur vägen ställs deras egna livsval på sin spets. Lika farligt lever studenten Roksana, hon som bara ville komma in på ställena med den fetaste huvudakten, räknas i kretsarna med den rätta ironiska touchen … Nu har hon en galen knarkwannabekung efter sig. För att överleva måste hon göra något ännu galnare. Top dogg är den mäktiga upplösningen på det drama som utvecklades i succéromanerna Vip-rummet och STHLM DELETE.

HITTILLS UTGIVNA BÖCKER AV JENS LAPIDUS:
- Snabba cash, 2006.
- Aldrig fucka upp, 2008.
- Gängkrig 145 (tillsammans med Peter Bergting), 2009.
- Livet deluxe, 2011.
- Mamma försökte, novellsamling, 2012.
- VIP-rummet, 2014
- STHLM Delete, 2015.
- Top Dogg, kommer i juni 2017.

FAKTA OM JENS LAPIDUS
Ålder: 42.
Bor: Lägenhet på Södermalm.
Familj: Fru och tre barn.
Gör: Numera författare på heltid, tidigare även brottmålsadvokat.
Fritidsintressen: Tidigare var det skrivandet, men nu är det ett yrke.
Familjen, skidåkning och jogging. Nu blir det mindre av det sistnämnda eftersom jag har fått problem med knäna.
Aktuell: Nya kriminalromanen ”Top Dogg” släpps i juni.