Anja Pärsons nya utmaning efter 42 världscupsegrar och 19 mästerskapsmedaljer

– Jag tränar på att bara ta det lugnt

Anja Pärson bestämde tidigt att hon skulle bli bäst i världen i slalom. Och hon lyckades. När hon för två år sedan skar mållinjen i sin sista världscuptävling, gjorde hon det efter 42 världscupsegrar och 19 medaljer i OS och VM. Nu har hon anpassat sig till ett nytt liv med barn och familj – där hon ständigt tränar på att bara ta det lugnt och att varje dag inte måste innehålla ett träningspass.

Du valde tidigt att satsa helhjärtat på din sport och fick därför försaka det normala tonårslivet, har det funnits stunder då du ångrade detta livsval?
– Inte just när jag var ung, då var jag väldigt inriktad på att träna så även om det fanns möjlighet att ibland göra annat valde jag ändå träningen. Det var först när jag var 25 år och efter en säsong började fundera över att mitt liv bara bestod av slalom, som jag fick en livskris. Jag åkte då hem till Monaco och pratade med mig själv om livet. Den sommaren tog jag mig friheter med en del sena nätter i Stockholm och Göteborg. Det hjälpte mig faktiskt hitta ny motivation.

 

När bestämde du dig för att du skulle bli bäst i världen på slalom?
– Det var nog redan vi tre års ålder. Nej, skämt åsido, jag har alltid haft ett bra självförtroende och det stod klart för mig ganska tidigt vilket mål jag hade med min sport.

 

Du hade din pappa Anders som huvudtränare under lång tid, hur fungerade då den normala far-dotter-relationen?
– Eftersom han aldrig tränade mig som ungdom och junior gick det ganska bra. Han blev min tränare i själva ingångsfasen till världscupen. Jag tycker vi lyckades separera rollerna ganska bra. När vi var ute på tävling ingick jag i laget han tränade, när vi kom hem var han min pappa. Visst kunde det kännas konstigt att ingå i ett lag där min pappa skulle ge uppmärksamhet till alla, men något problem såg jag det aldrig som.

 

Vilka tankar cirkulerar i huvudet sekunderna innan grinden går upp och man ska köra sitt åk?
– Jag var helt uppslukad av åket jag hade framför mig och vilka detaljer jag skulle vara noga med, till exempel att skjuta fram armarna. Sedan visualiserade jag mig själv och mitt åk i banan, hur jag skulle attackera portarna och så vidare. Framförallt peppade jag mig själv till att verkligen våga satsa och inte vara rädd för att åka ur. Vill man vinna måste man våga förlora.

 

Det är två år sedan du slutade tävla, hur gick dina tankar när du efter sista världscuptävlingen visste att du aldrig mer skulle stå i startfållan?
– Det var mycket ångest, eftersom tävlingsmomentet var det som jag älskade mest av allt. Samtidigt var jag fokuserad på att avsluta så professionellt som möjligt. Men när jag närmade mig de sista portarna insåg jag att nu var slutet nära och då tyckte jag det gick alldeles för fort. Jag ville att det åket skulle vara mycket längre, helst flera kilometer.

 

Hur såg du på medias bevakning av dig under din aktiva karriär?
– I början var det så klar spännande med all uppmärksamhet, men sedan blev det både spännande och ruggigt då det dök upp rubriker som jag inte alls var bekväm med. I synnerhet när det skrevs om mitt privatliv. Som idrottsstjärna följer relationen till media tre steg. I första steget är du ung och dum och ställer upp på allting. I steg två har du lärt dig reglerna och blir mer restriktiv med att ställa upp. I tredje steget har du lärt dig slappna av och vågar öppna upp dig på nytt.

 

Du har en uppsjö av prestigefyllda medaljer och utmärkelser i din prissamling, vad i den betyder mest för dig?
– En seger som betyder väldigt mycket för mig är mitt första VM-guld i St Anton 2001. Då hade det gått dåligt för mig tidigare under säsongen och när jag sa att jag siktade på VM-guld var det ingen som tog mig på allvar. När jag lyckades kändes det som en härlig revansch, och att jag verkligen lyckats infria det jag lite kaxigt hade lovat.

 

Finns det något beslut i din skidkarriär som du ångrar?
– Nej, alla misstag jag gjorde tillförde mig något som skidåkare.

 

Vad är skillnaden mellan lyckan i att vinna en världscupseger jämfört med att bli riktigt kär, som du senare blev i Filippa?
– Det är på helt olika plan. I ena fallet är det en kamp mot klockan, att jaga hundradelar och allt hänger på mig själv. I det andra fallet kan jag bara påverka till viss del, eftersom det är en annan människa som är inblandad. En komplex fråga som är svår att svara på.

 

Du och Filippa har tvåårige Elvis tillsammans, när i ditt liv började du första gången fundera på att du ville ha barn?
– Jag har alltid varit barnkär och min systers bästa kompis fick barn tidigt, då hängde jag där väldigt mycket. Att jag skulle skaffa barn i framtiden var jag inställd på ganska tidigt.

 

Vad är det bästa med att ha barn?
– Att ha en annan människa som är viktigare än mig själv att ta hänsyn till. När jag var mitt uppe i karriären kretsade allt kring mig; att jag fick äta på rätt tider, sova på rätt tider och så vidare. Nu är det inte mitt ego som gäller längre, utan jag måste anpassa mig till en annan människa. Det är väldigt skönt faktiskt. Sedan händer det hela tiden saker när man har barn.

 

Vill du ha flera barn?
– Det får framtiden avgöra.

 

Du älskar att laga mat, vad lagar du allra helst?
– Det varierar och jag har precis satt upp en ny hylla för alla våra kokböcker. Jag älskar att testa nya rätter och just nu är jag inne i en fiskperiod. Jag har hittat ett recept på fisktacos som jag tänker pröva.

 

Hur ser din vardag ut i dag, när du egentligen inte har några måsten? Kan du koppla av och bara chilla med din familj, eller finns det något som ständigt spritter inom dig?
– Jag är en sådan människa som gärna vill ha en plan för dagen eller för veckan, annars blir jag rastlös. Ska jag bara vara med familjen vill jag ändå gärna göra något samtidigt, till exempel sätta upp en hylla. Men har vi planerat att titta på film en hel dag, ja då håller jag mig till den planen.

 

Har du lagt all träning på hyllan, eller gör du något för att hålla formen?
– Jag har alltid älskat att träna, och det gör jag fortfarande. Men ett träningspass måste inte vara en timme på gymmet, det kan lika gärna vara en timmes promenad. Helst vill jag träna något varje dag, men jag har lärt mig acceptera att det även fungerar att ha helt träningsfria dagar.

 

Hur jobbar du för att varumärket Anja Pärson ska förbli starkt?
– Det är något jag tänker på dagligen. Jag och Filippa har företag ihop och hennes erfarenheter från modebranschen har varit väldigt spännande. Vi håller just nu på att titta på vad vi kan göra tillsammans. Jag är sparsam med att hålla föreläsningar för att dessa ska kännas mer exklusiva och inriktad mot kunden. Jag ställer upp på saker där produkten eller värderingarna känns rätt. Ska jag bli ansikte utåt för en produkt vill jag det ska vara något som jag har anknytning till. Jag vill vara trovärdig, det är viktigt för varumärket. Sedan kommenterar jag utförsåkning i tv, det gör också att mitt namn inte glöms bort.

Fakta om Anja

Namn: Anja Pärson.
Född: 25 april 1981 i Tärnaby.
Bor: Hus i Umeå.
Familj: Sambo med Filippa Rådin, de har tillsammans sonen Elvis, två år.
Meriter: OS: guld i slalom 2006, silver i storslalom 2002, brons i slalom 2002, störtlopp 2006, kombination 2006 och kombination 2010. VM: guld i slalom 2001, storslalom 2003, super-G och storslalom 2005, super-G, kombination och störtlopp 2007, silver i kombination 2005 och nationstävlingen 2007, brons i storslalom 2001, slalom 2007, kombination och nationstävlingen 2011. Världscupen: 42 segrar, den första i slalom 3 december 1998, den sista i störtlopp 5 mars 2011. Seger i totala världscupen 2004 och 2005.

« Gå tillbaka

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår